Vandring på Sjögerås.

Vilske-Kleva Hembygdsförening arrangerade en vandring på Sjögerås, under ledning av Åke Persson, som hade mycket att berätta om hur det var förr. Syskonen Jan Bengtsson och Ann-Kristin Karlsson, inflikade också om hur det var att växa upp på Sjögerås på 50- och 60-talet. Ett 30-tal personer deltog på vandringen till platser som Fläskberget och Klinten och ruiner där svineri och kvarn låg.

Sjögerås har fått sitt namn efter en rullstensås och en sjö, som dikades ut 1870, när Hornborgasjön sänktes. Gården omnämns första gången i historiska skrifter år 1328 och då var Hans Magnusson Tre Rosor ägare. Sedan har många adliga släkten ägt Sjögerås, som Natt och Dag, Posse, Soop, Lejonhufvud och Lille. På sin storhetstid  fanns det på Sjögerås egen kyrka, skola, mejeri, sågverk, ladugård, magasin, vattendriven kvarn, väderkvarn, mejeri, smedja, svineri och mängder av bostäder. Som mest bodde det drygt 200 personer på Sjögerås i slutet av 1800-talet.  Slottet, som revs 1969, byggdes 1870, efter att det tidigare brunnit ned. Och ett flertal bränder har drabbat Sjögerås. 1890 brann mejeriet och 1914 brann ladugården. En ny byggdes upp samma år, som hade en takyta på 5.000 kvadratmeter och då hade Sjögerås norra Europas största djurbesättning. Efter ett åsknedslag 1944, gick ladugården upp i lågor och då byggdes den nuvarande ladugården upp. När Bengtssons drev gården hade den som mest 400 djur. Idag finns inga gamla bostadshus kvar på Sjögerås, bara det nya pampiga huset, som nuvarande ägaren, dansken Einar Dissing, låtit uppbygga.           Jonny Persson

   Samling vid magasinet

Åke ”i Klippet” Persson berättar om Sjögerås

Ann-Kristin Karlsson mindes sin barndom på Sjögerås

  Vandring väster om nuvarande ladugård, som byggdes 1944                 Vid Fläskberget. Här fanns ett hus, som bara stod kvar i 50 år.

                                                                                                                              Kvarnbacken

   Danske Einar Dissings  fritidshus